Senaste inläggen

OFF

Av magnus thorn - 16 april 2008 12:29


Som ett ögonblick av någonting annat; som om jag inte fanns, som om jag inte var kapabel. Efter två timmars febersömn vaknar jag upp och badar i svett, försöker att röra mig, men allt är avslaget, ur funktion.

   Efter fem, kanske tio minuter, inser jag att vårsolen bländar mig, himlen är så där flyktigt blå ovanför taken, och jag vill ut, bort från feberdrömmar och Alvedon, ut och få beblanda mig med syret igen.

   Men jag förmår inte röra på mig.

Av magnus thorn - 16 april 2008 08:19


Det här har jag väntat på i nästan tjugo år; Ulf Lundell akustiskt och avskalat på en mindre scen. Nu återstår det visserligen att se hur avskalat och akustiskt det hela blir; man tror liksom inte på detta förren man upplever det..

   Biljetterna till spelningarna, som kommer att fortgå under september och oktober, släpps om en vecka, och ingenting kan hindra mig från att få tag på ett par. Det handlar inte om pengar, det handlar inte om tillgång, det handlar om ett måste.

   Passion.

  

Av magnus thorn - 15 april 2008 10:43


Vaknar strax före sex, och dimman ligger tät neråt dalen. Det är fuktigt i luften och det glittrar, och solen kommer. Tids nog.

   På väg till arbetet när jag står och väntar in 110:an på plattformen, kliver samtidigt stridisarna på 1:an ut mot Ärna. I kamouflagekläder och kronans skor kliver de på bussen, och det är något med deras ansiktsutryck, något med deras läppar. En självbelåtenhet jag inte står ut med. Vad har de att komma med, egentligen?

   Det slår mig samtidigt, att den här dagen skulle jag viga åt att vara riktigt obekväm, vara avig på ett påfrestande sätt, strunta i alla plikter och krav, och istället sitta kvar på bussen, flytta mig längst fram till höger och inleda ett samtal med chauffören. Där kommer jag sedan att sitta kvar hela dagen; när chauffören byter linje, då byter jag också linje, när chauffören ska fika gör jag likadant, när det är lunch för honom är det lunch för mig. Och oavbrutet ska jag ställa honom frågor om allt mellan himmel och jord. Dryga frågor, komplicerade frågor. Hela dagen lång. Bara fara runt i staden, som vilken annan idiot som helst. Men nej, det där är ingenting för mig. Men det var en angenäm tanke.

   Tittar i almanackan och ser att det är den 15:e april, och inser att det var femton år sedan jag och L förlovade oss, uppe vid fjällstugans topp. Jag minns att det var ungefär likadant väder då som nu.

   Bara en sådan sak.

Av magnus thorn - 14 april 2008 19:16


du satt på din stol framför fönstret

solen smekte draperierna och

böljade genom ditt ljusa hår

sedan stängdes världen

kallt hårt som ett trasigt verk

avgrunden öppnades och allt

obegåvat och frånstötande

sipprade upp

din barndom togs ifrån dig

maskinerna förstörde dina gungor

och dina buskar med bär

skar upp ett sår i din själ

och det röda blodet

droppade ner

färgade golvet svart

Av magnus thorn - 14 april 2008 11:43


Har precis kommit ut från mitt lönesamtal. Dörren är stängd för den här gången. Det blev fullt påslag.


Alltså; nu börjar jag närma mig en nivå som vi skulle kunna kalla för acceptabel.

Av magnus thorn - 13 april 2008 21:37


någonstans i tomheten

där tårarna rinner

sakta svart

ner


kommer ändå ljuset

att brinna




Av magnus thorn - 13 april 2008 16:58


Jag har blivit en Cityman, en vandrare i staden. Jag älskar rulltrapporna, listerna i silver, det kyligt rent sterila. För att inte tala om betongen och plattorna som gör torgen här i stan. Jag älskar höjden på husen i city, det där myllret av människor som är i rörelse, alla leenden som passerar, den svarta asfalten under mina fötter liksom grönområdena på andra sidan ån, och vetskapen om att allt det där är som gjort för mig.

   Men sedan har vi kommersen; nutidens blödande böld på samhällskroppen. Jag kommer aldrig att kunna förlika mig med att det är köp, ultratillväxt och nonsensshopping som ska vara grunden för utvecklingen på denna jord. Ser jag staden i det perspektivet blir den en mardröm, ett monster så motbjudande att det mesta bleknar i jämförelse.

   Men idag lägger jag den bilden åt sidan, jag måste väl få ha staden för mig själv åtminstone i ett par timmar? Och visst, om du nu vill, stick en kniv i min rygg och säg till mig att jag är en del av den där kommersen jag så tydligt skriker ut att jag föraktar, vare sig jag vill det eller inte.

   Jag kan bara säga att du har rätt min vän, men jag kan välja att göra min egen skuld i detta idiotiska race så begränsad som möjligt. Jag bor ju här, jag lever här. Men jag kan påverka situationen. Jag lägger mig inte ner.

   Därför tillåter jag mig också att vara en Cityman idag.

Av magnus thorn - 13 april 2008 10:16


Jag har blivit en trädgårdsman, en odlare. Man kan se vår odlingslott genom lövverket ner mot Ekebydalen. Sextio kvadrat. Lagom stor om du frågar mig.

   Vi var där igår med barnen, det är mycket för deras skull givetvis, men det är något speciellt med grödor, med saker som växer, som tar sig mot solen, suger upp näring och breder ut sig. Däri finns en form av magi.

   Och ni som trodde att detta var någonting nytt för mig kan tänka om; jag växte upp i ett stort hus med en ännu större trädgård, jag vet inte hur många äppelträd, bärbuskar och annat vackert som hade sin plats där, där i Lillån. Och jag har gjort några dagsverken i den trädgården, den saken är säker..

   Men idag faller regn och snö här utanför, kyrkklockorna går igång om knappa timmen, och det är söndag. Det är som gjort för att vara inne, långt från jord, sten och kalla vindar.

   Men en trädgårdsman, det har jag blivit.

Presentation

Omröstning

Vilken roman är Ulf Lundells bästa?
 Jack
 Saknaden
 Värmen
 Sömnen
 Kyssen
 Tårpilen
 En varg söker sin flock
 Hjärtats ljus
 Vinter i paradiset
 Frukost på en annan planet
 Friheten
 Vädermannen

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2 3
4
5 6 7 8 9 10
11
12 13 14 15
16
17 18
19 20 21 22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2008
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards