Senaste inläggen
Vid porten till TietoEnator Procapita Education Rexnet, 080507
Kan någon människa förklara för mig vad det är för fel på den här "utbildningsplattformen"? Den saknar logik och den är seg. Vill den att man ska bli tokig när man loggar sig igenom deras port? Vill den att det ska vara krångligt?
Jävlas den med oss?
Som om vi inte hade nog som det är i dagens skola.
En skog 080506
Kommer gående längs med grusvägen. På höger sida skogen, och jag känner för första gången i år doften av sommar. Den är påtaglig, ljum och klar. Jag känner vibrationerna av mina första tjugo år, ser bilderna och hör ljuden.
Med den aviga vinden i lövverket kan jag också känna stänk av magin.
"Bloggbyn" 080505
Jag tittar in i ett vridet samhälle; det kallas för bloggbyn, en alldeles speciell form av gemenskap. Det finns många sådana byar, några trivsamma, de allra flesta inte. Just den byn jag står och ser in i just nu, är av det senare slaget.
Här ska man samla på poäng, och poäng får du för antalet sidvisningar och antalet kommentarer på dina inlägg. Det har ingenting med kvalitet att göra på det som skrivs, det mesta är fullkomligt ointressant med frapperande låg nivå, men det gäller att synas, att sätta rätt rubriker, tala om rätt ämne. Sedan är regeln att, "skriver du hos mig skriver jag hos dig". Det här är byn för förlorarna, de som inget annat kräver än en stund i "ljuset". Det vilar en form av sorglig tragik här.
Och jag behöver inte den där byn. Den behöver inte mig.
Därför skiljs vi åt.
Times Square, New York 080503
Jag står vid Manhattans hjärta. Neonskyltarna skriker ut reklam för skor, hotell, parfym, kläder, för allt du kan uppbringa i dina vildaste fantasier. Det blir aldrig mörkt här, det släcker aldrig någonsin ner.
Jag står och ser ut över idiotin. Här har du världens största cocktail av galenskap; kokain, aktier, vapen, vener, nålar, horor, hallickar, bilar, krediter, makt, vanmakt, våld, kassaapparater, butiker, restauranger, rulltrappor, hissar, avgaser, bensin, hetta, skyskrapor, klubbar, sprit, blod, svett, skratt, skrik, neon och andnöd...
Det kanske är en av de sjukaste platserna på denna jord, totalt infekterad av vansinne. Är det hjärtat i landet USA?
Det är i vart fall en del av det.
London 080501 23.25
Fråga inte mig hur det gick till, men du lyckades locka mig dit. Jag hade aldrig haft en tanke på att göra det, men hur det nu var så stod jag där i rummet. Mitt i.
Jag vet inte hur många ni var, kanske tjugo stycken, alla med ryggarna mot väggen, alla med blicken mot mig. Först trodde jag att ni ville döda mig med era isblå ögon, att ni ville förgöra mig en gång för alla.
Jag kan säga direkt att ni i så fall lyckades jävligt dåligt. Ni såg ut som ett gäng B-skådisar, nyss uppkomna från en mörk gammal källare, som serverade alldeles för billigt vin i sina flaskor.
Till sist tog Du till orda, du ställde den där ofrånkomliga frågan och alla ville ha ett ärligt rakt svar. Ni ville ha rätt svar. Utan darr på rösten.
Tyvärr gjorde jag er besvikna, och vad annat kunde jag göra? Jag hade bara ett svar, ett enda ord. (Fel ord.)
- Nej.
Jag vände på klacken, och gick ut ur rummet. En befriande skön känsla när jag kom ut i den ljumma natten, kände syret landa i lungorna, kände det lätta regnet mot min panna.
Kände tyngdlösheten.
Denna blogg har ingenting mer att tillföra bloggvärlden för tillfället. Den är under själslig renovering på mycket obestämbar framtid.
Det är fredag igen, och egentligen inte mycket att klaga på.
Vi låter det bara vara.
Lämnar allt i fred.
Det bär mig emot att skriva, det går nästan inte, men det blir inget i morgon. Det är bara att inse fakta, och släppa hela grejen, jag borde ha gjort det för länge sedan. Elak jävla virusinfektion bestämmer man inte bara bort så där, inte ens jag. Den sänkte mig, och jag sov fortfarande när domaren närmade sig tio.
Som liten önskade jag ibland att jag var en trollkarl, för att kunna trolla fram de största glassarna som fanns. Idag, för första gången på över 30 år, vill jag vara trollkarl igen. Inte för glassarnas skull. Men för mickarnas, gitarrernas, trummornas, för livets skull.
Men KSO kör på, Anna och Lars delar på "min sång". De kommer att vinna det där ändå, allt annat vore en överraskning. ("Fan ta er om ni inte kommer hem med den guldfärgade stratan! Den är ju vår.")
Ps. Ny omröstning; avge svar!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 |
||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
|||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 |
|||
26 | 27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
||||
|