En morgon i maj

Jag kommer längs med huset och hör bussen komma. Jag springer och viftar med busskortet, och har kanske tjugo meter fram till den gröna kolossen. Jag inser snabbt att den inte kommer att stanna, och man förstår varför när man ser chauffören bakom den stora ratten.

   Han ser ut som en isgubbe, fastfrusen med blicken som är riktad rakt fram. En vanlig människa har ju ett synfält som observerar rörliga ting i periferin, men icke denna fascistoida man i uniform. Han har fått lära sig att aldrig stanna om inte den presumtiva passageraren står exakt på hållplatsen, tydligt markerande med viftande armar och busskort, helst halvvägs ut i körbanan. I annat fall är det full fart framåt. Allt förmodligen ackompanjerat av ett rått garv från den känslokalla mannen bakom ratten.

   Själv får jag jaga tillbaka och ta cykeln för att om möjligt genskjuta 110:an vid Döbelnsgatan. Naturligtvis har jag nyckeln i nyckelskåpet, vilket resulterar i ett vansinnesrace uppför trapporna. Till slut sitter jag på cykeln, och liksom flyger igenom stadsskogen och äntrar södra delen av Döbelnsgatan andfådd och rufsig, och jag vet att nu är det ont om tid.

   Så tittar jag bakåt, och där kommer det gröna monstret! Jag lägger i den högsta av växlar, och till slut lägger jag mig mitt i vägbanan för att hindra dåren att köra förbi mig, jag viftar med busskortet och det är då jag ser min räddning en bit längre ner; en annan passagerare vid hållplatsen. Jag hinner precis ställa ifrån mig cykeln, och kasta mig på bussen.

   Busschauffören ser på mig som om jag vore kommen från en annan planet. Men jag tänker att glo på du, gör det. Idiot!

   Jag stämplar in och sätter mig ner. Nöjd över att ha vunnit dagens första seger.

 

Minna

13 maj 2008 20:34

En halvbra början på dagen låter det som. Men små segrar är också segrar och förhoppningsvis leder de fram till större sådana :)

Ha en fin kväll!

http://minnareten.blogspot.com

 

Pontus från förr

14 maj 2008 10:46

Med risk för att låta som en groupie måste jag ändå säga att det ofta är en njutning att läsa den här bloggen.

 

Peter

14 maj 2008 14:44

HoHoHo, det skulle man ha sett!

http://smokehead.bloggagratis.se

 

Rosa

14 maj 2008 16:46

Här skrattar jag också. Ser dig framför mig. Vilken tur att du inte vurpade.

http://blogg.aftonbladet.se/150

 

jonken

14 maj 2008 17:06

Jag ser det framför mig, och Magnus jag ler,jag skrattar faktiskt.
Du hade kunnat sänkt dig till hans nivå,gett han en avhyvling,men du gick med högburet huvud,milsvidder ovanför honom.
Det är det som ger oss segrarna i vardagen!

Det är ett stort liv!

 

Madonnan

14 maj 2008 18:20

Haha, jag blev så stressad när jag läste att jag är helt slut nu. Måste vila.
Puh, tur du fick åka till sist!

:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    http://thorn-kugghjulsmannen.blogspot.com/        

  En dag, 080523   Det tornar upp sig bortom Hågadalen. Norröver klarblått. En kollision är att vänta, två fronter som får göra upp, släppa sina krafter fria och spela ut allt de har. Det kan bli ett vackert skådespel. Som i en bok av Ulf Lundell.   ...

    jag stod och såg påregistrerade varjedetalj  kunde dra linjernamellan punkterna  ta på intensiteten ...

  Idag hände något. Mitt emot mig på bussen satt en gammal man och tittade ut genom fönstret. Vi väntade båda på avfärd från City. Klockan strax efter två. Han hade nästan vitt hår, var fårad i ansiktet, med en hälsosam solbränna och rak i sin kropp....

  Jag står ovan hundra och sträcker ut. Mina ögon är slutna, jag andas sakta,... sakta,... sakta, för att liksom låta det komma till mig. Framför mig ligger allt det där som jag byggt upp, alla bilder i färg som jag har samlat på mig genom åren.    ...