Senaste inläggen

ANNONS
Av magnus thorn - 23 maj 2008 15:18


En dag, 080523


Det tornar upp sig bortom Hågadalen. Norröver klarblått. En kollision är att vänta, två fronter som får göra upp, släppa sina krafter fria och spela ut allt de har. Det kan bli ett vackert skådespel. Som i en bok av Ulf Lundell.

   Hade ett kort, väldigt kort, formellt samtal per telefon idag. Det var över på kanske trettio sekunder. Efteråt funderade jag inte på vad som sades, utan på hur det sades. Men framförallt på vad som inte sades. Med tanke på att det är fredag borde jag inte ringt överhuvudtaget.

   Annars har jag mest bevakat hela dagen, jag vet inte vad, men jag har bevakat. Kanske gränserna runtomkring mig, min position. Jag kanske söker en ny, en förberedelse helt enkelt.

   Men någonting måste hända här. Det är det enda jag vet. Handling, ord, kraft.

   Vad som helst.

ANNONS
Av magnus thorn - 22 maj 2008 20:50


  •  
    •  
      • jag stod och såg på
    • registrerade varje
  • detalj

  • kunde dra linjerna
    • mellan punkterna

ta på intensiteten

Av magnus thorn - 22 maj 2008 15:24


Idag hände något. Mitt emot mig på bussen satt en gammal man och tittade ut genom fönstret. Vi väntade båda på avfärd från City. Klockan strax efter två. Han hade nästan vitt hår, var fårad i ansiktet, med en hälsosam solbränna och rak i sin kropp. Hans händer vittnade om ett liv fyllt av kroppsarbete. En till synes välmående gammal man, om det inte hade varit för att han såg så sorgmodig ut.

   Jag försökte att få ögonkontakt med honom, men han fortsatte att se ut över torget, med en blick som fått nog, som inte ville vara med längre. Jag fastnade liksom där, och upptäckte samtidigt något mycket märkligt; jag kunde läsa den gamle mannens tankar.

   Han funderade på vart allt hade tagit vägen. All gemenskap, all värme. Allt det där som människor gjorde tillsammans förr, som man gjorde för varandra. Glädjen över att känna kärlek, glädjen över att få uppskattning, att få något tillbaka. Det där var borta nu.

   Han såg ett myller av människor utanför, skenande karriärer, vandrande identitetsprojekt, en egokyla som var påtaglig. Han kunde inte förstå när allt det där hände, men nu var det i vart fall borta. Och han var mitt i det nya, vare sig han ville det eller inte. Det enda han hade kvar var naturen; skogen, havet, vidderna. Men också det höll de på att ta ifrån honom.

   Han slöt ögonen, han tänkte på sitt liv som passerade revy. Trots allt var han nöjd, han såg sig inte som skyldig, han var inte en del av det där. Han behövde inte känna någon skuld eller ha dåligt samvete. Han hade bidragit, lagt sina röster och fullgjort sina plikter. Kanske borde han ha varit mer vaksam, sett igenom allting. Men det är lätt att vara efterklok.

   När den gamle mannen sedan klev av bussen, var det som om han vände sig om, fast han redan var ute på trottoaren, han nickade mot mig och hans läppar gjorde ord:

   - Allting stämmer unge man. Lova mig att aldrig ge upp, släpp inte taget, var stark. Ge de jävlarna.

   Sedan var han försvunnen, som bortblåst.

   Uppslukad av jorden.

Av magnus thorn - 21 maj 2008 14:32


Jag står ovan hundra och sträcker ut. Mina ögon är slutna, jag andas sakta,... sakta,... sakta, för att liksom låta det komma till mig. Framför mig ligger allt det där som jag byggt upp, alla bilder i färg som jag har samlat på mig genom åren.

   Jag kan känna den lätta vinden nudda min hud.

   Kylan är minimal.

   Bredvid mig står kvinnan jag älskar. Hon är osynlig här uppe, men jag kan känna hennes närvaro. Det är som en eld, värmen centrerad runt omkring.

   Jag hör ljud långt där borta. Ljud av förödelse och panik.

   Allting blir svart.

   Igen.

   En storm blåser upp, och sedan är det över mig.

   Jag sjunker ner mot sextio.

   Femtio.

   Fyrtio...

   ... Och slutligen är jag nere på noll.

   Jag ser en TV visa film utan censur, den visar om alltings underbara paradoxer, om alltings galenskap, om alltings underbara galenskap. Jag ser världen där inne, precis som jag vill ha den serverad.

   Jag ser världen som jag älskar den.

   Som den älskar mig.

Av magnus thorn - 20 maj 2008 18:30


kilometer av orörd hud

så len så onåbar


och utflödet sedan

av allt den födde


du vajade

deltaslö på ängen


som fingrar på min rygg

Av magnus thorn - 19 maj 2008 15:06


någonstans i gryningen

där ljuset stötte ihop

med din mun

…all den

där styrkan


och du singlade ut

över vidderna

tog dig upp mot

höjderna


kände av allt


innan du gungade

bergets topp

Av magnus thorn - 18 maj 2008 11:08


en stad utan årstider

utan väder

maj i grå skrud

december i

grå skrud

tydligheten är

borta


nyanserna utsuddade



Presentation

Omröstning

Vilken roman är Ulf Lundells bästa?
 Jack
 Saknaden
 Värmen
 Sömnen
 Kyssen
 Tårpilen
 En varg söker sin flock
 Hjärtats ljus
 Vinter i paradiset
 Frukost på en annan planet
 Friheten
 Vädermannen

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2 3
4
5 6 7 8 9 10
11
12 13 14 15
16
17 18
19 20 21 22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2008
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ DET VAR INTE BÄTTRE FÖRR MEN VI HAR DET SÄMRE NU - en blogg mitt i tillvaron ©m.t                                                                                         med Blogkeen
Följ DET VAR INTE BÄTTRE FÖRR MEN VI HAR DET SÄMRE NU - en blogg mitt i tillvaron ©m.t                                                                                         med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se